Start 5 Fläktsystem 5 ISO 5801: så provas fläktars kapacitet och så tolkar du fläktkurvan

ISO 5801: så provas fläktars kapacitet och så tolkar du fläktkurvan

Den som jämför datablad för fläktar stöter förr eller senare på hänvisningen ISO 5801.
Det är den internationella standarden för kapacitetsprov av fläktar med standardiserade kanalsystem. Den beskriver hur luftflöde, tryck, varvtal och effekt mäts i laboratoriet innan värdena hamnar i en fläktkurva. Att standarden nämns är ändå ingen garanti för att två kurvor går att jämföra rakt av. Avgörande är vilken provuppställning som använts, vilken tryckdefinition kurvan bygger på och vid vilken luftdensitet värdena redovisas.

I den här artikeln från Fläktskolan går vi igenom vad ISO 5801 omfattar, hur installationskategorierna A till D fungerar och vad skillnaden mellan statiskt tryck och totaltryck betyder i praktiken. Vi visar också hur provdata blir en arbetspunkt i ditt system och hur standarden hänger ihop med AMCA 210, ekodesignkraven i EU och prövning av brandgasfläktar.
Texten riktar sig till drift och underhållspersonal, mekaniska ingenjörer och inköpare som vill kunna ställa rätt frågor till sin leverantör.

Vad är ISO 5801?

ISO 5801 beskriver metoder för att bestämma fläktars aerodynamiska prestanda i en kontrollerad provuppställning. Standarden gäller i princip alla fläkttyper, från en enkel axialfläkt till en stor radialfläkt för processindustrin. Den omfattar fläktar där det specifika arbetet per massenhet understiger 25 000 J/kg, vilket i praktiken täcker det tryckområde som ventilations- och industrifläktar arbetar inom. Undantagna är fläktar som enbart är avsedda för luftcirkulation, till exempel tak och bordsfläktar, samt impulsfläktar.
De senare provas i stället enligt en egen standard, ISO 13350, eftersom det som mäts där är dragkraft snarare än tryckuppsättning.

Den gällande utgåvan är ISO 5801:2017, som i Sverige finns fastställd som SS EN ISO 5801:2017. Den svenska versionen fastställdes den 17 november 2017, är framtagen inom SIS tekniska kommitté för ventilation (SIS/TK 170) och ersätter den tidigare utgåvan från 2008. Dokumentet omfattar 156 sidor och finns på engelska, både som PDF och i pappersformat via Svenska institutet för standarder, SIS.
Någon översättning till svenska finns inte, så den som ska arbeta med standarden i detalj behöver räkna med teknisk engelska.

År 2025 publicerades tillägget ISO 5801 AMD 1:2025, som ändrar och förtydligar delar av 2017 års text. För den som beställer test eller skriver kravspecifikationer är det viktigt att ange utgåva och eventuella tillägg, eftersom detaljer i beräkningar och redovisning kan skilja mellan versioner. Kontrollera hos SIS vilken status tillägget har som svensk standard när du köper dokumentet. En tydlig hänvisning i upphandlingen, till exempel ”ISO 5801:2017” inklusive gällande tillägg, minskar risken för missförstånd mellan beställare och leverantör.

Axialfläktar

Standardiserade kanalsystem och installationskategorier A till D

Kärnan i ISO 5801 är begreppet ”standardiserade kanalsystem”. I stället för att prova fläkten i en godtycklig installation ansluts den till kanaler, kammare och mätsträckor med exakt definierade mått.
Luftflödet mäts med munstycken, mätflänsar eller hastighetstraverser med pitotrör, och strypning eller hjälpfläktar används för att flytta arbetspunkten över hela kurvan.
Syftet är att resultatet ska vara reproducerbart, oavsett vilket laboratorium som utför mätningen. Det gör att två tester enligt samma uppställning kan jämföras på ett meningsfullt sätt.

Uppställningarna grupperas i fyra installationskategorier som beskriver om fläkten har fritt inlopp eller kanalanslutet inlopp och fritt utlopp eller kanalanslutet utlopp. Indelningen är viktig eftersom luftens strömning in i och ut ur fläkten påverkar både tryck och verkningsgrad.
En fläkt som blåser fritt ut i ett rum förlorar sin utloppshastighet, medan en fläkt med anslutande kanal kan omvandla en del av den till användbart tryck. Därför ger samma fläkt olika kurvor beroende på kategori.

  • Kategori A: fritt inlopp och fritt utlopp, typiskt för väggfläktar och fläktar som suger från och blåser till ett öppet utrymme.
  • Kategori B: fritt inlopp och kanalanslutet utlopp, vanligt när fläkten suger från rum eller kammare och trycker ut i ett kanalsystem.
  • Kategori C: kanalanslutet inlopp och fritt utlopp, till exempel en takfläkt eller utsugsfläkt som drar luft genom kanaler och blåser ut i det fria.
  • Kategori D: kanalanslutet inlopp och utlopp, det vanligaste fallet för kanalfläktar och processfläktar i rörsystem.

För en axialfläkt kan skillnaden mellan kategorierna bli stor. Utan utloppskanal eller ledskenor går en betydande del av energin förlorad som rotation av luften och hastighet i utloppet, vilket syns som lägre statiskt tryck i kategori A och C.
För en radialfläkt med fläktkåpa är effekten oftast mindre men inte försumbar, särskilt vid höga flöden där utloppshastigheten är hög. Det är också viktigt att veta exakt vad som satt monterat vi testet. Inloppsmunstycke, skyddsgaller, fläktkåpa, diffusor och motorplacering påverkar resultatet, och en kurva för ett naket fläkthjul beskriver inte samma produkt som en komplett fläkt med hus.

Mätstorheter enligt ISO 5801: luftflöde, tryck, varvtal, effekt och luftdensitet

ISO 5801 definierar ett antal storheter som tillsammans beskriver fläktens prestanda i en given arbetspunkt.
De viktigaste är volymflöde och massflöde, fläkttryck, varvtal, axeleffekt och luftens densitet vid inloppet. Utifrån dem beräknas fläktens lufttekniska effekt, alltså den nyttiga effekt som tillförs luften, och därmed verkningsgraden.
Standarden anger också beteckningar och index, exempelvis qV för volymflöde, pF för fläkttryck, psF för statiskt fläkttryck och ρ för densitet.
Att känna igen beteckningarna gör det lättare att läsa provprotokoll och datablad från olika tillverkare.

Effekten kan redovisas på olika nivåer, och det är en vanlig källa till missförstånd.
Axeleffekt är den effekt som fläkthjulet tar upp på axeln, medan elektrisk effekt även inkluderar förluster i motor, transmission och eventuell frekvensomriktare.
En verkningsgrad baserad på axeleffekt blir därför alltid högre än en totalverkningsgrad för hela fläktpaketet. När du jämför fläktar behöver du veta var effektgränsen är dragen, annars jämför du i praktiken olika saker.

Luftens densitet påverkar resultatet direkt. Vid konstant varvtal och volymflöde är fläkttrycket och effektbehovet proportionella mot densiteten, vilket följer av fläktlagarna.
Densiteten beror på temperatur, barometertryck, höjd över havet och i viss mån luftfuktighet.
Därför räknas mätvärden normalt om till en referensdensitet, ofta standardluft med 1,2 kg/m³, motsvarande ungefär 20 °C vid normalt atmosfärstryck.
För en processfläkt som transporterar luft på 150 °C sjunker densiteten till cirka 0,83 kg/m³, och trycket som fläkten kan leverera minskar i samma proportion.

Statiskt tryck eller totaltryck: vad anger fläktkurvan?

Totaltrycket i en luftström är summan av statiskt tryck och dynamiskt tryck, där det dynamiska trycket motsvarar rörelseenergin och beräknas som halva densiteten gånger hastigheten i kvadrat.
Fläktens totaltryck är skillnaden i totaltryck mellan utlopp och inlopp.
Fläktens statiska tryck är enligt standardens definition totaltrycket minus det dynamiska trycket i fläktens utlopp.

Skillnaden mellan de två är alltså just utloppets dynamiska tryck, och den växer snabbt med flödet.

Vid höga hastigheter i utloppet kan skillnaden bli flera hundra pascal, och då blir förväxlingar kostsamma.

Den som dimensionerar ett system utifrån statiskt tryckfall men läser av totaltrycket i kurvan riskerar att välja en fläkt som är för liten. Omvänt kan en kurva med statiskt tryck få en fläkt att se svagare ut än konkurrentens, om den andra kurvan visar totaltryck.
Som tumregel redovisas fläktar i kategori A och C oftast med statiskt tryck, medan kategori B och D ofta redovisas med totaltryck.
Kontrollera alltid vad axeln i diagrammet faktiskt visar innan du lägger två kurvor bredvid varandra.

Från prestandaprov till fläktkurva och arbetspunkt

Under ett test enligt ISO 5801 mäts fläkten i ett stort antal punkter, från fritt blåsande med nästan inget mottryck till kraftigt strypt med litet flöde.
Varje punkt ger ett samband mellan flöde, tryck, effekt och varvtal, och tillsammans bildar de fläktkurvan. Mätvärdena räknas om till referensdensitet och ofta också till ett nominellt varvtal med hjälp av fläktlagarna.
Resultatet är den kurva du ser i databladet, ofta kompletterad med verkningsgrad och effektbehov.

Fläktkurvan säger i sig inget om vilket flöde du får i din anläggning. För det behövs systemkurvan, som beskriver hur tryckfallet i kanaler, filter, spjäll, värmeväxlare och galler ökar med flödet. Vilket är ungefär med flödet i kvadrat.
Där fläktkurvan och systemkurvan skär varandra ligger arbetspunkten. Det är i den punkten som luftflöde, tryck, effekt och ljud ska bedömas, inte vid fläktens maximala flöde eller maximala tryck, eftersom de två aldrig uppnås samtidigt.

En god arbetspunkt ligger på den stabila delen av kurvan, nära bästa verkningsgrad och med marginal mot det instabila området där vissa fläkttyper kan börja pulsera.
Räkna också med att systemkurvan förändras över tid. Filter som sätts igen, spjäll som justeras och tillbyggnader av kanalnätet flyttar arbetspunkten.
Den som väljer fläkt till nya projekt bör därför kontrollera arbetspunkten både vid rena och belastade filter.

I Fläktskolan har vi artiklar som går djupare in på hur fläktkurvan läses och hur du hittar rätt arbetspunkt.

Om det uppmätta flödet i anläggningen avviker från databladet beror det sällan på att testet var felaktig.
Vanligare förklaringar är ogynnsamma inloppsförhållanden, till exempel en böj direkt före fläkten, att systemets tryckfall underskattats eller att fläkten i praktiken arbetar i en annan installationskategori än den som provades.
Sådana effekter kallas ibland systemeffekter och kan sänka prestandan märkbart. För mätning i fält finns en systerstandard, ISO 5802, som beskriver test av fläktar på plats i installationen, men med större osäkerhet än laboratoriemätningar enligt ISO 5801.

Toleranser och mätosäkerhet: hur mycket får en fläkt avvika från kurvan?

En fläktkurva är ett mätresultat, och inget mätresultat är exakt. Därför behöver du skilja på två begrepp som ofta blandas ihop: tillverkningstolerans och mätosäkerhet.
Tillverkningstoleransen anger hur mycket en levererad fläkt får avvika från de katalogvärden som utlovats.
Mätosäkerheten anger hur noggrant laboratoriet kan fastställa värdena i testet.
Båda påverkar hur du ska bedöma en avvikelse mellan datablad och verklighet.

Tillverkningstoleranser enligt ISO 13348

Tillåtna avvikelser regleras i ISO 13348, som delar in dem i toleransklasserna AN2, AN3 och AN4.
Klass AN2 är den snävaste och AN4 den vidaste.
Vilken klass som gäller är något ni bör komma överens om i avtalet, eftersom skillnaden mellan klasserna är stor. Vanligtvis för industrifläktar så används klass AN3.

ParameterAN2AN3AN4
Volymflöde± 2,5 %± 5 %± 10 %
Totaltryck± 2,5 %± 5 %± 10 %
Effektupptagning+ 3 %+ 8 %+ 16 %
Verkningsgrad− 2 %− 5 %− 12 %
Ljudtryck+ 3 dB+ 4 dB+ 6 dB

För effekt och ljud är det bara avvikelser uppåt som begränsas, eftersom lägre effektbehov och lägre ljudnivå är till fördel för dig.
På samma sätt är det bara en lägre verkningsgrad som räknas som avvikelse.
Med toleransklass AN3 får ett utlovat flöde på 100 000 m³/h alltså landa någonstans mellan 95 000 och 105 000 m³/h utan att fläkten är felaktig.

Mätosäkerhet under testet

Även laboratoriet har en osäkerhet i sina mätningar. Enligt ISO 5801 och ljudmätningsstandarden ISO 3746 gäller följande tillåtna mätosäkerheter:

  • Volymflöde: ± 2 %
  • Totaltryck och statiskt tryck: ± 1,4 %
  • Effektupptagning: ± 2 %
  • Verkningsgrad: ± 3,2 %
  • Ljudtryck: ± 3 dB

Mätosäkerheten är alltså en egenskap hos testet, medan tillverkningstoleransen är ett avtalat gränsvärde för produkten.
Att en enskild mätning ligger några procent från kurvan behöver därför inte betyda att fläkten är felaktig, och det är först när avvikelsen överstiger både toleransen och mätosäkerheten som det finns skäl att ställa frågor.

ISO 5801 jämfört med AMCA 210, ekodesignkraven och EN 12101

ISO 5801 är inte den enda teststandarden för fläktar, och den används inte isolerat. För svenska industrikunder som köper fläktar internationellt, eller som ska uppfylla EU:s krav på energieffektivitet och brandsäkerhet, är det värdefullt att förstå hur standarden förhåller sig till andra regelverk. Tre sammanhang dominerar: den amerikanska standarden AMCA 210, ekodesignförordningen för fläktar och den europeiska produktstandarden för brandgasfläktar.
Nedan går vi igenom vad som skiljer dem åt och var de möts.

Gemensamt för alla tre är att de bygger på samma grundläggande fysik och att tester med standardiserade kanalsystem är utgångspunkten. Skillnaderna ligger i detaljer, ansvarsfördelning och syfte.
AMCA 210 är en parallell testmetod, ekodesignkraven är lagstiftning som använder ISO 5801 som mätunderlag, och brandgasstandarden lägger till ett test vid hög temperatur.
Att hålla isär dessa roller gör det enklare att tolka leverantörers påståenden.

AMCA 210

AMCA 210 ges ut av Air Movement and Control Association och används främst i Nordamerika. Den senaste utgåvan från 2025 ges ut gemensamt med ASHRAE som standard 51. ISO 5801 och AMCA 210 har under lång tid harmoniserats och bygger på samma principer med standardiserade kanalsystem och installationskategorier. De förvaltas ändå separat, och terminologi, tillåtna uppställningar, beräkningar och krav på redovisning kan skilja.

Det finns ingen generell omräkningsfaktor mellan en kurva enligt ISO 5801 och en enligt AMCA 210. Notera också att provad enligt AMCA 210 inte är samma sak som AMCA certifierad, eftersom certifiering är ett separat program med egna krav.

Ekodesignförordningen EU 327/2011

EU:s förordning 327/2011, ofta kallad ErP eller ekodesignkraven för fläktar, ställer minimikrav på verkningsgrad för fläktar som drivs av elmotorer med en effekt mellan 125 W och 500 kW. Förordningen hänvisar till installationskategorierna i ISO 5801 och anger att verkningsgraden ska bestämmas för en mätkategori, A till D, och en effektivitetskategori, statisk eller total.
Verkningsgraden avser hela fläktpaketet inklusive motor och eventuell varvtalsreglering.

För dig som köpare innebär det att ett påstått uppfyllt ErP krav alltid bör åtföljas av uppgift om mätkategori, effektivitetskategori och verkningsgradsklass. Förordningen har varit föremål för översyn, så kontrollera vilka krav som gäller vid tidpunkten för ert projekt.

Brandgasfläktar och EN 12101 del 3

En brandgasfläkt ska uppfylla den europeiska standarden EN 12101 del 3, som bland annat ställer krav på att fläkten fungerar vid hög temperatur under en angiven tid. Det redovisas som temperaturklasser, till exempel F300 och F400, där fläkten ska klara 300 respektive 400 °C under en bestämd tidsperiod. Den aerodynamiska kapaciteten, alltså fläktkurvan, bygger normalt på tester enligt ISO 5801 eller motsvarande metod, medan EN 12101 del 3 hanterar brandprovet.

Fläktar som enbart är konstruerade för nödfall och korttidsdrift vid brand undantas i regel från ekodesignkraven, men fläktar med dubbla funktioner som även används för vanlig ventilation omfattas. Den gränsdragningen är viktig att reda ut tidigt i projekt för garage, tunnlar och industrilokaler.

Checklista: Vad du ska kräva av FläktComps fläktdata

En hänvisning till ISO 5801 i ett datablad är ett gott tecken, men den räcker inte för att fatta ett tryggt beslut. Det som gör fläktdata användbara är att de beskriver en provuppställning som liknar din installation och att alla storheter är redovisade på ett sätt som går att jämföra. Det gäller lika mycket vid utbyte av en befintlig fläkt som vid val av industrifläktar till ett nytt projekt.
Saknas uppgifterna är det rimligt att fråga efter dem, och en seriös leverantör bör kunna svara.

För drift och underhållspersonal handlar det ofta om att förstå varför en fläkt inte levererar det flöde som anges. För ingenjörer handlar det om att dimensionera rätt och med lagom marginal. För inköpare handlar det om att jämföra offerter på lika villkor, så att det billigaste alternativet inte döljer en kurva som redovisats på ett fördelaktigare sätt. Följande punkter fungerar som en gemensam checklista för alla tre rollerna.

  • Standard och utgåva: vilken teststandard, vilken utgåva och om testet gjorts i eget eller oberoende laboratorium.
  • Installationskategori: A, B, C eller D samt vilken provuppställning och vilka tillbehör som var monterade.
  • Tryckdefinition: om kurvan visar statiskt tryck eller totaltryck och var trycket är definierat.
  • Luftdensitet: vilken referensdensitet värdena avser och hur omräkning till din driftstemperatur görs.
  • Varvtal och reglering: vilket varvtal kurvan gäller för och hur prestandan ändras vid frekvensreglering.
  • Effektgräns: om effekten anges som axeleffekt eller elektrisk effekt och om förluster i motor och omriktare ingår.

Utöver punkterna ovan bör du alltid få hela kurvan och inte bara ett maximalt flödesvärde. Be om arbetspunkten för just ditt systemtryck, med flöde, tryck, effekt, verkningsgrad och ljuddata i samma punkt. Gäller det en radialfläkt för höga temperaturer, nötande material eller explosionsfarlig miljö behöver data dessutom kompletteras med uppgifter om material, tätning och tillämpliga certifieringar.

På FläktComp redovisar vi fläktdata med tydlig uppgift om testunderlag, installationskategori, tryckdefinition och densitet, och vi beräknar arbetspunkten utifrån kundens faktiska driftförhållanden. Om något underlag saknas, eller om en kurva bygger på beräkning snarare än mätning, säger vi det öppet.
Vi tycker att alla i beslutsprocessen, från underhållstekniker till inköpare, ska kunna förstå på vilka grunder en fläkt har valts.

Vanliga frågor om ISO 5801

Frågorna nedan är sådana vi ofta får från kunder som arbetar med fläktval, upphandlingar och felsökning. Svaren är medvetet korta och praktiska. Den som behöver standardens exakta formuleringar bör alltid gå till originaldokumentet. Har du en specifik fråga om din anläggning är du välkommen att kontakta oss för en genomgång.

En återkommande tråd i frågorna är att standarden beskriver hur mätningen görs, inte vad resultatet ska bli. ISO 5801 är ett verktyg för jämförbarhet och spårbarhet. Det är fortfarande installationen, systemkurvan och driftförhållandena som avgör hur fläkten presterar i verkligheten.

Vad är ISO 5801 och vilka fläktar omfattas?

ISO 5801 är den internationella standarden för kapacitetsprov av fläktar med standardiserade kanalsystem. Den omfattar i princip alla fläkttyper, både axialfläktar och radialfläktar, med ett specifikt arbete under 25 000 J/kg. Fläktar som enbart är avsedda för luftcirkulation och jetfläktar ingår inte. Den som behöver provdata för en axialfläkt eller radialfläkt i ett kanalsystem hittar alltså rätt metod här.

Vilken utgåva gäller i dag och vad innebär tillägget från 2025?

Gällande grundutgåva är ISO 5801:2017, i Sverige SS EN ISO 5801:2017, som ersatte 2008 års utgåva. År 2025 tillkom tillägget AMD 1:2025 som ändrar och förtydligar delar av texten. Ange därför både utgåva och tillägg när du ställer krav i en upphandling.

Vad är skillnaden mellan installationskategori A, B, C och D?

Kategorierna beskriver om fläkten provats med fritt eller kanalanslutet inlopp och utlopp. A har båda sidor fria, B har kanal på utloppet, C har kanal på inloppet och D har kanal på båda sidor. Samma fläkt ger olika kurvor i olika kategorier, så välj den kategori som bäst motsvarar din installation.

Kan man jämföra en kurva enligt ISO 5801 direkt med en enligt AMCA 210?

Inte utan vidare. Metoderna liknar varandra, men du behöver först säkerställa att installationskategori, tryckdefinition, densitet, varvtal, tillbehör och effektgräns stämmer överens. Liknande enheter i diagrammen räcker inte som grund för jämförelse.

Betyder provad enligt ISO 5801 att fläkten är certifierad?

Nej. ISO 5801 är en metod och innebär ingen certifiering i sig. En certifiering kräver att ett oberoende organ granskar och bekräftar resultaten enligt ett definierat program. Fråga därför om testet gjorts i eget laboratorium, av ackrediterat laboratorium eller inom ett certifieringsprogram.

Varför blir installerat luftflöde lägre än i databladet?

Den vanligaste orsaken är att systemets tryckfall är högre än beräknat, vilket flyttar arbetspunkten mot lägre flöde. Andra orsaker är störda inloppsförhållanden, igensatta filter, högre lufttemperatur än referensvärdet eller att fläkten arbetar i en annan installationskategori än den provade. Ibland är databladets värde dessutom ett maximalt flöde vid fritt blåsande, som aldrig uppnås i en verklig anläggning.

Hur hänger ISO 5801 ihop med ErP-kraven på fläktars verkningsgrad?

Ekodesignförordningen EU 327/2011 använder installationskategorierna i ISO 5801 som grund för hur verkningsgraden ska mätas och redovisas. Verkningsgraden anges för en mätkategori, A till D, och som statisk eller total verkningsgrad, och avser hela fläktpaketet inklusive motor och reglering.

Var köper man SS EN ISO 5801 och på vilket språk finns den?

Standarden köps via Svenska institutet för standarder, SIS, som PDF, i pappersformat eller som en kombination av båda. Den finns endast på engelska och omfattar 156 sidor. Internationellt säljs den även via ISO och nationella standardiseringsorgan som DIN Media i Tyskland. Vill du ha vägledning i hur standarden tillämpas finns även Eurovents guide till ISO 5801, som är skriven på engelska.

Du kanske också är intresserad av…

Ytbehandlingar i industrin

Ytbehandlingar i industrin

Inom industrin talar man ofta om ”målningsklasser” och vad som syftas på i dessa fall är egentligen korrosivitetsklassning som bedöms enligt ett antal ISO-standarder. Vissa standarder klassificerar miljön, andra själva ytbehandlingen. En mängd olika standarder används...